Vindkraftens historia – från väderkvarnar till havsbaserade parker

Människan har länge velat tämja och använda vinden. Den första viktiga uppfinningen på området var seglet – ett sätt att utnyttja vindens kraft för att göra resandet snabbare. De tidigaste spåren av segelbåtar är runt 8 000 år gamla, från 6000-talet före Kristus i vattnen som vi i dag känner som Röda havet och Persiska viken.

Nästa stora steg skedde på 600-talet i Persien, dagens Iran, när man började använda vinddrivna konstruktioner för att mala säd och pumpa vatten. De utvecklades sedan till väderkvarnar, som blev en viktig del av europeiska bondesamhällen på den sena medeltiden.  

Under framför allt 1700- och 1800-talen förfinades sedan konstruktionerna och vingarnas aerodynamik så att de bättre fångade upp vindens kraft. I princip var det dessa byggen som lade grunden för den vindkraft vi ser i dag – men tekniken skulle ta några steg till.  

En revolution från vidderna

Passande nog startade den moderna vindkraftsrevolutionen i ett av världens blåsigaste länder. James Blyth, på många sätt vindkraftens fader, var nämligen från Skottland. I byn Marykirk lyckades Blyth år 1887 bygga en drygt tio meter hög vindturbin-tripod med fyra tygklädda blad som drev en Burgin-dynamo, det vill säga en likströmsgenerator, och gav tillräckligt mycket el för att räcka till tio 25-volts-glödlampor i hans sommarstuga. Därmed blev det den första byggnaden som haft vindkraftsdriven belysning.  

Parallellt med framstegen i Marykirk pågick en liknande utveckling på andra sidan Atlanten. Enligt devisen ”allt är större i USA” byggde uppfinnaren Charles F Brush året efter ett ännu högre vindkraftverk i Cleveland, med en rotorkonstruktion vars diameter var 17 meter.    

Sedan tog ett annat land med kraftiga vindar vid: Danmark. Ingenjören och uppfinnaren Poul la Cour fokuserade under det efterföljande 1890-talet på vindkraftverkens rotorblad och hur de skulle maximeras för att bli än mer effektiva och även kunna framställa vätgas.  

Motvind i en fossildriven värld

Under den första halvan av 1900-talet tvingades vindkraften trots allt ta ett steg tillbaka. Billig el från fossila bränslen och den snabba utbyggnaden av vattenkraft gjorde att vindkraften mer eller mindre konkurrerades ut.  

Samtidigt gjordes, i skymundan, försiktiga tekniska framsteg med en utökad kapacitet som följd – 1941 togs ett vindkraftverk med en effekt på 1,25 watt i bruk. Och i föregångslandet Danmark arbetade ingenjören Johannes Juul under 1950-talet fram ett vindkraftverk som var det första med tre rotorblad, med en ökad driftsäkerhet som resultat.  

Vindkraftens första guldålder

En av fördelarna som vindkraften har jämfört med fossila bränslen är att vind är en resurs som finns överallt – över alla jordens gränser. Så är det som bekant inte med olja, vilket blev alarmerande tydligt under oljekrisen 1973.  

Det så kallade Oktoberkriget, då Egypten och Syrien anföll Israel och västvärlden ställde sig på det senare partens sida, ledde till att det arabiska oljesamfundet OAPEC skar ned på oljeproduktionen och införde exportrestriktioner mot bland annat USA. Resultatet blev att oljepriset på kort tid närmast fyrdubblades.

Den efterföljande ekonomiska krisen fick allt fler länder och regioner att börja investera i forskning och utveckling av alternativ till fossila bränslen. De nya politiska och ekonomiska satsningarna resulterade i stora tekniska framsteg. Rotorbladen blev både lättare och starkare, samtidigt som mer exakta styrsystem och generatorer gjorde vindkraften mer driftsäker och effektiv.  

Det svenska genombrottet

Sverige hade kanske inte samma snabba utveckling som grannlandet i söder, men under tidigt 1980-tal kom ett genombrott även här. I Maglarp, öster om Trelleborg, anslöts ett stort försöksvindkraftverk med en effekt på tre megawatt till det svenska elnätet. Det följdes sedan upp av ett liknande, Näsudden 1, på sydvästra Gotland. Bakom satsningen stod bland annat Statens vattenfallsverk, som senare skulle bli Vattenfall.

Under de följande decennierna gick vindkraften från att vara ett försöksprojekt till att bli en bärande del av det svenska elsystemet. Erfarenheterna från Maglarp och Näsudden 1 bidrog till en ökad förståelse för hur vindkraftverk kunde konstrueras och designas för att passa våra svenska förhållanden.

Flytten från land till hav

Efter att vindkraftverk etablerat sig på land blev nästa steg att flytta ut till havs. Återigen var Danmark drivande. 1991 byggdes Vindeby, världens första havsbaserade vindkraftspark, utanför Lolland. Parken bestod av elva vindkraftverk med en sammanlagd kapacitet på knappt fem megawatt.  

Den havsbaserade vindkraften innebar en större kapacitet och bättre förutsättningar med starkare och jämnare vindar – men också tekniska och fysiska utmaningar. Fundamenten på verken utsattes exempelvis för större påfrestningar från saltvatten och hårt väder, och behövde anpassas till de nya omständigheterna. 

Vindeby blev startskottet på en allt snabbare utveckling av havsbaserad vindkraft. Den kapacitet som hela den dåvarande vindkraftsparken hade kan ett enskilt modernt havsbaserat vattenkraftverk uppnå i dag.  

En växande global industri

Under 2000-talet gick vindkraften från utmanare till etablerat alternativ. Med en ökad medvetenhet om vikten av fossilfri el sjösattes politiska satsningar som, tillsammans med en kontinuerlig teknisk utveckling, gjorde vindkraften verkligt konkurrenskraftig.  

När 2000-talet inleddes var vindkraftens bidrag till världens elproduktion fortfarande litet. I dag har den globala kapaciteten passerat 1 000 gigawatt och står för drygt 11 procent av världens elbehov och drygt 20 procent av Sveriges elbehov. Vägen från enkla väderkvarnar har varit lång, men nu har vindkraften nått en central position i elsystemet – och den kommer bara bli viktigare. 

Fler historiska artiklar  

Sju avgörande genombrott i energihistorien 
Elektricitetens historia 
Belysningens historia
Vattenkraftens historia