Rätt riktning i klimatfrågan – men skidsporten behöver röra sig ännu snabbare framåt

Den internationella skidsporten tar steg på klimatområdet. Det kan man konstatera när man pratar med längdskidåkaren och Svenska Skidförbundets (SSF) hållbarhetskonsult Björn Sandström. Det är kanske inga jättekliv – men det går framåt i alla fall.

– FIS har satt upp reduktionsmål nu, berättar Sandström. De hjälper de enskilda idrottsförbunden mer och delar mycket information.  

Nu tar FIS klimatet på allvar

Sandström arbetar med att mäta, analysera och reducera SSF:s utsläpp. När han senast intervjuades av Vattenfall för två år sedan var kritiken mot FIS klimatarbete från nationella förbund och åkare stundtals ganska högljudd. Många aktiva, däribland svenska stjärnor som alpinisten Sara Hector, undertecknade protestlistor riktade mot det internationella förbundet. 

Sedan dess har FIS blivit tydligare i sin klimatambition, menar Sandström. Anställningen av Susanna Sieff som hållbarhetsansvarig har inte minst inneburit ett lyft. 

– Jag har väldigt stort förtroende för henne och att Susanna finns där nu visar att FIS tar ämnet på allvar. Det innebär att det finns någon som är där och ligger på om de här frågorna.  

Traditionen gör det svårt att förändra kalendern

Samtidigt kvarstår ett antal problem. Sponsring från aktörer med tydliga kopplingar till fossilindustrin är ett. Tävlingskalendern ett annat. Många aktiva vill att säsongen ska börja senare och att man ser över hur tävlingarna ligger rent geografiskt för att minimera antalet resor. Kan man lägga tävlingar i till exempel Alperna i direkt anslutning till varandra finns möjligheten för landslag att stanna i regionen och träna där i stället för att resa fram och tillbaka.

– Kalendern för längdskidor och alpint har blivit bättre, lite mer i det förra fallet än det senare, säger Sandström. Problemet för den alpina skidåkningen är att många av tävlingsorterna har enorma kommersiella vinster knutna till särskilda datum. Publiken i, säg, Kitzbühel förväntar sig att störtloppet är samma helg varje år, vilket gör det svårare att sätta kalendern på andra sätt.

Just dragkampen mellan miljöhänsyn och kommers är den ständiga balansgången som vintersporterna behöver hantera i fråga om kalendersättning.

– Skidsporten konkurrerar med andra populära sporter om publiken, samtidigt har vi ju absolut möjlighet här i Skandinavien att tävla hela april utan problem. Medan det kräver otroligt resursintensiva konstsnöprojekt för att få folk på tävlingsbanan i november. Den tidiga tävlingsstarten driver ju i sin tur också de tävlande att flyga långt för att kunna träna på snö. Det är inte ovanligt för skidlandslag att åka till, säg, Argentina i oktober. Det känns självklart väldigt bakvänt.

Utmaningarna blir ännu större i framtiden

Flygresorna fortsätter också att vara sportens stora klimatbov. Medan den övriga fordonsflottan i stort är elektrifierad är flygresor från Europa till Lake Louise i Kanada eller Hakuba i Japan, eller andra vägen för den delen, fortfarande en nödvändighet om man vill fortsätta tävla.

– När jag samlar in och analyserar data är det uppenbart att de största utsläppen kommer därifrån. Korrelationen mellan utsläppen och flygresor är också så tydlig att det gör det lätt att prognostisera utsläppen också. Utifrån världscup-kalendrarna kan jag titta på tävlingsorterna och med hög sannolikhet avgöra hur stora utsläpp SSF kommer ha under kommande säsong.

Även om FIS och skidsportens klimatarbete förbättrats är det förändrade klimatet ändå svårt att blunda för. Vintrarna har blivit sämre för de som behöver snö att tävla på. Frostdagarna blir snabbt färre och glaciärer smälter. De klimatscenarier som till exempel SMHI tagit fram visar också på ännu större utmaningar i framtiden.  

Krävs ännu större mod

Kampen för klimatet är självklart en fråga för samhället i stort, men för vinteridrotten blir den särskilt akut. Björn Sandström pratar om svårigheten att rekrytera aktiva till sporten från mer folktäta områden, till exempel Mälardalen ur ett svenskt perspektiv, när dagarna då man ens får se snö stadigt minskar.

Även om han ser förbättringar och blir imponerad av det arbete både SSF och andra nationella förbund gör, räcker det inte. Skidsporten – det inkluderar alla inom den, inte bara FIS, understryker Sandström – behöver kraftsamla ännu mer.

– Det som behövs är att vetenskapen behöver vara med i de beslutande och styrande rummen till en högre utsträckning. När det gäller samhällsplanering kollar man ju på klimatologiska förändringar för att se var man ska bygga ett hus och var man ska bygga en bilväg. Den typen av förutseende planering behöver göras inom skidsporten också.  

Men det Sandström lägger mest fokus på är följande:

– Studier påvisar att det största hotet mot vinteridrott är klimatförändringen. 70 % av utsläppen, som driver klimatförändringen, är förbränningen av fossila bränslen. Trots detta tillåts dessa bolag skönmåla sina verksamheter genom idrotten. Här behöver både IOK och FIS visa samma mod som FN:s generalsekreterare António Guteres som förespråkar ett förbud för fossil reklam. SSF sitter på en väldigt bra position där de inte har samarbete med något bolag som jobbar med utvinning av fossila bränslen. Det är jag mycket stolt över!

Fler artiklar:

Så ställer Skidförbundet om till fluorfri valla
Hållbar skidåkning på hemmaplan
Träningsanläggning i Storklinten