Varför förvara i berggrunden?
2000 miljoner år gamla naturliga reaktorer bidrar med kunskap om slutförvaring av radioaktivt avfall i berggrunden.
Samma kärnklyvningsprocess som sker i ett kärnkraftverk har också förekommit i naturen. Vid Oklo i västafrikanska Gabon har forskare upptäckt så kallade naturliga reaktorer som var i drift för cirka 2000 miljoner år sedan.
Uran och vatten hade samlats i berggrunden i sådan mängd att en kärnklyvningsprocess startade. Vid processen bildades bland annat plutonium.
Forskare har genom undersökningar funnit att plutonium och annat långlivat radioaktivt avfall som bildades har stannat kvar på samma plats, skyddat av omgivande berggrund och bentonitlera.
Den svenska modellen
Den metod för slutförvaring som SKB, Svensk Kärnbränslehantering, beslutat sig för att använda kallas KBS-3. Metoden innebär att bränslet kapslas in i koppar för att därefter deponeras i urberget på cirka 500 meters djup.
Den svenska metoden för förvaring av radioaktivt avfall liknar alltså naturens eget sätt att ta hand om radioaktiva ämnen.
Naturliga likheter
Analogier, likheter, mellan olika fenomen är till hjälp för att förstå hur slutförvaret kan komma att påverkas under långa tidsperioder. Det ger SKB möjlighet att pröva hur beräkningsmodellerna, som man använder i sina säkerhetsanalyser, stämmer överens med verkligheten. Men likheterna ska inte uppfattas som bevis för hur förvaret kommer att fungera i verkligheten.
Hoppa direkt till:Direkt till innehållet , Sök , Huvudmeny , Subnavigering , Sidfot , Toppen av sidan
