Porjus vattenkraftverk

Porjus kraftstation ligger vid Stora Lule älv i Jokkmokks kommun några mil norr om polcirkeln. Porjus sägs betyda ”segel” och skulle syfta på en plats i de så kallade Porjus-fallen som liknade just ett segel.

När kraftverket invigdes 1915 fanns redan ett tjugotal vattenkraftstationer i landet men Porjus fick ändå stor uppmärksamhet på grund av sitt geografiska läge och, för tiden, avancerad byggteknik. Att kraftstation skulle ligga under jord, nedsprängd i berget, fick stort internationellt intresse.

Strapatser i ödemarken

Byggandet av kraftstationen och transporten av materiel till bygget blev en strapatsfylld tid för arbetarna. Arbetena startade 1910 utan att det fanns varken väg eller järnväg till Porjus. Istället fick allt man behövde - materiel och förnödenheter - bäras de fem milen från Gällivare. Mansbördorna varierade mellan 45 och 50 kg, men eftersom betalning skedde efter vikt var laster uppemot 70 kg inte ovanliga. Lasten bars över myrmark på dåligt spångade leder. Fem ton förnödenheter fraktades till Porjus på det här sättet de första månaderna. Under tiden pågick arbetet med att dra järnvägsräls från Gällivare till Porjus.

Dammbygget blev också strapatsrikt. Inte nog med att arbetet var tvunget att ske på vintern då vattenföringen var låg, förhållandena för arbetarna var dessutom mycket svåra. För att inte betongen skulle frysa under tiden man göt dammkroppen byggde man tält över gjutplatserna och eldade med stora kokspannor för att hålla temperaturen strax över nollpunkten. Många led av den starka och giftiga röken i tälten…

Bostadssituationen var primitiv för de omkring 800 arbetarna. Tolv man sov sida vid sida och ytterligare tolv man en våning ovanför. Varje barack rymde alltså drygt 20 personer plus en kokerska som hade ett eget krypin med ett draperi. Lönen för arbetarna varierade från 42 öre per timme till 52 öre för de högavlönade.

1915 invigdes Porjus vattenkraftverk av kung Gustaf V och blev därmed en central punkt i ett alltmer energikrävande Sverige. Fram till dess hade ”den farliga” elektriciteten setts med stor skepsis men när också frågan med långa transportsträckor av elektricitet utan effektförluster lösts, vann elkraften också gehör.

Ny kraftstation på plats

I mitten på 1970-talet (1971-75) byggdes en ny kraftstation med två nya aggregat. Eftersom tekniken nu medgav att ställverken och transformatorerna låg utanför själva kraftstationen uppfördes inte någon ny byggnad; allt ligger idag under jord. Den gamla byggnaden står dock kvar som ett magnifikt minnesmärke över de människor som med både blod, svett och, förmodligen, tårar byggde ett kraftverk i ödemarken.