Om värmekraft

Vattenfall har ett fåtal värmekraftverk i Sverige, som eldas med fossila bränslen.

Det är kondenskraftverk och används främst som reservkraft vid extrema elbehov och vid störningar i elnät eller andra produktionsanläggningar. Vi har även några svenska biobränsleeldade kraftvärmeverk.

Värmekraftverk är internationellt sett den vanligaste typen av kraftverk. Värmekraft delas in i kondenskraft och kraftvärme. I ett kondenskraftverk produceras enbart el medan ett kraftvärmeverk producerar både el och värme.

Så fungerar värmekraft

I värmekraftverk omvandlas energin hos ett bränsle, till exempel kol, olja eller biobränsle, till elenergi via en värmeprocess. Vanligast är att vatten hettas upp till ånga som får en turbin att snurra. Turbinen driver i sin tur en generator som alstrar el. För naturgas finns en teknik som kallas ”kombi-cykel”, där bränslet driver en gasturbin i ett första steg och värmen i avgaserna sedan utnyttjas för att driva en ångturbin i ett andra steg. I en sådan anläggning utnyttjas bränslets värmeinnehåll effektivare än i en konventionell värmeprocess.

Skillnaden mellan kondenskraft och kraftvärme är att man i kraftvärmeverk även tar vara på kondensvattnets värmeinnehåll för att till exempel värma upp bostäder. Mängden el från kraftverket blir då lite mindre, men genom att även kondensvärmen utnyttjas använder kraftvärmeverket bränslets energiinnehåll på ett effektivt sätt.

Fossila bränslen som reserv

Tack vare att Sverige har god tillgång på vattenkraft och kärnkraft behöver vi inte, annat än i undantagsfall, utnyttja fossila bränslen för att producera el.
Vattenfalls elproduktion med fossilkraft i Sverige var 0,5 TWh år 2006, en mycket liten andel av de totalt cirka 65 TWh el som vi producerade.

Vi är en del av effektreserven

Riksdagen har i en lag beslutat att det ska finnas en effektreserv för att klara toppar i effektbehovet. Vi på Vattenfall har flera värmekraftanläggningar som ingår i denna effektreserv.
Svenska Kraftnät ingår avtal med elproducenter och elförbrukare om att ta i drift ytterligare produktionskapacitet eller minska förbrukningen, om det skulle bli nödvändigt för att klara elförsörjningen. Det kan exempelvis behövas under mycket kalla dagar om det samtidigt skulle inträffa störningar i ordinarie produktionsanläggningar.