Det stora konstverket

Akkakts kraftstation utanför Jokkmokk ligger på den plats som i praktiken är inkörsporten till "de stora sjöarna" och världsarvet Laponia. Här stannar många turister till för att begrunda dammluckornas monumentalmålningar.

Mitt i Sápmi, där renjordarna årligen strålar samman strax innan det är dags för vajorna (renkorna) att kalva och där en av de viktigste händelserna under året - kalvmärkningen - utspelar sig varje sommar, har konstnärerna Bengt Lindström och Lars Pirak skapat en monumentalmålning som på olika sätt anknyter till det liv och den samiska kultur som alltjämt präglar denna del av Sverige.

Uvsatt davás (Dörrarna västerut)

Bengt Lindström har valt enbart samiska symboler, uttrycken och färgvalen är typiska för konstnären och bildspråket är som vanligt mustigt och fantasieggande.

Noaiddi calbmi, Nålens öga

På den vänstra kraftverksporten återfinns Noaiddi calbmi, Nålens öga, som blickar ut över Sápmi.

Schamanen, eller nåjden, var det samiska samhällets religiöse garant och kunde i kritiska situationer försätta sig i trans genom att slå på sin trumma och jojka. Under transen färdades han i kosmos och kommunicerade med andar och gudar för att utröna vad som krävdes för att häva den aktuella krissituationen. Dessa ”resor” genomförde han alltid för gruppens räkning, aldrig för sin egen.

Siejdde (Sejten)

På den högra kraftverksporten återfinns Siejdde, sejten, som bäst kan beskrivas som en av naturen formad sten, ofta med uppseendeväckande form.

Sejten markerade det område som sto under den så kallade rådarens, vägvisarens, beskydd. Till sejten sökte sig människorna för att vända sig till den övernaturliga världen för att be om god jaktlycka. Sejten kunde kunde vara knuten till enskilda familjer eller till en släkt, men den kunde också vara gemensam för flera grupper.

Sarakha

På intagshuset intill Akkats kraftstation återfinns Sarakha , hon som lever sitt liv under eldhärden och skyddar och vakar lever födslar och nyfödda hos såväl människor som djur, innehar en särställning på grund av sin betydelse för det samiska samhällets fortlevnad.

Mäns och kvinnors samiska förkristna religion skilde sig åt. Medan männens riter handlade om jakt och fiske gällde kvinnornas hem och familj. Männen tillbad främst manliga gudaväsen, kvinnorna kvinnliga.

Mycket viktigt för kvinnorna (framför allt bland sydsamerna) var de så kallade akkorna. Akkorna var Maasteraakha och hennes tre döttrar Sarkha, Oksakha och Joeksakha.

Därför var Sarakha också den viktigaste av gudomarna och dessutom en av de få som dyrkades av både kvinnor och män.

Radio mammá álas, Rajden västerut

Lars Pirak, som ägnat huvvudlen av sitt konstnärskap åt att hylla och lyfta fram den mest centrala symbolen för den samiska kulturen – renen – har prytt det 22 meter långa och 7 meter höga intagshuset intill Akkats kraftstation med verket Radio mammá álas, Rajden västerut.