Johanna Wahlberg, trainee på Vattenfall

Jag är, sedan september 2008, en av deltagarna i Vattenfall International Trainee Programme. Att jobba i en bransch som är så pass aktuell och betydande att man inte kan öppna en dagstidning utan att hitta både artiklar och debattinlägg som berör verksamheten ur olika vinklar, det är en inspirerande arbetsplats för mig!

Att dessutom vara del i ett traineeprogram som ger mig möjlighet att bekanta mig med olika delar av verksamheten och i flera europeiska länder är fantastiskt. Jag känner mig privilegierad. Jag jobbar på marknadsstaben inom den del av Vattenfall som säljer underhålls- och konsulttjänster till interna och externa kunder. Att jobba som ekonom och marknadsförare i ett så pass tenikorienterat företag som Vattenfall kan vara en utmaning. Det roliga är att jag får chansen lära mig något helt nytt, och att jag tack vare min inriktning efterfrågas så starkt och tas emot så tacksamt på många håll i organisationen.

Dags att sjösätta båten

Eller med andra ord, dags att gå från att vara trainee till att vara ordinarie anställd, med egna mer långsiktiga ansvar.

Igår avslutade vi den sjätte och sista seminarieveckan med hela traineegruppen. Det har gått ett år sedan vi möttes första gången, och den trainee som påstår att den inte kände en gnutta sentimentalitet under gårdagen, ljuger. Vi har arbetat tillsammans och utbildats tillsammans, vi har fått se på nära håll hur el produceras och distribueras, vi har haft ingående diskussioner om Vattenfalls strategier och om branschens framtid, och genom hela året har vi reflekterat tillsammans över det vi lärt oss och gett varandra konstruktiv feedback inför framtiden. Det är inte klokt vad vi lärt oss av varandra!

Nu tar jag plats vid mitt skrivbord på marknadsavdelningen i Råcksta. Ett skrivbord som jag redan hunnit börja värma upp under året, då jag provat på arbetet i hemorganisationen, men som många och långa perioder stått tom medan jag varit ute på seminarier och uppdrag runt om i Europa. Dags att plocka fram alla verktyg jag har samlat på mig: projekterfarenhet, nätverk, lärdomar om Vattenfall och om ”hur man gör saker” i olika delar av företaget. Det ska bli spännande att få använda dessa verktyg i det dagliga arbetet på Vattenfall.

Som sagt, dags att sjösätta båten…och se om den flyter.

10/7 - 09 - Det är här det sker!

Efter ihärdigt uppmuntrande/välvilligt tjat från en kär traineekollega har jag nu tagit mig i kragen för att fortsätta min blogg som har varit vilande ett tag. Det slår mig att sist jag skrev hade jag just lämnat ett snöigt Gliwice bakom mig. Och så nu, vips, så befinner jag mig i ett soligt och somrigt Köpenhamn och arbetar med att analysera driftskostnader på Værmekraftverk.

Här i dejliga Danmark har innebörden av Vattenfalls strategiska inriktning "Making electricity clean" smugit sig på mig på ett helt nytt, och mycket mer påtagligt sätt. Till år 2030 ska Vattenfalls produktion i Norden vara CO₂-neutral(!) och det är knappast hemma i Sverige, med vår vattenkraft och vår kärnkraft, som vi står inför de stora förändringarna. Nej,det är här i Danmark det sker!

Här råder ett starkt kolkraftsberoende, vilket innebär att förändringens vindar blåser påtagligt i hela verksamheten. Under mitt besök på Fynsverket berättade driftchefen engagerat om det nya halmeldade blocket som snart ska driftsättas, på Amagerverket byggs ny biobränslebaserad kapacitet och i lunchmatsalen i Köpenhamn snackas det ivrigt och dagligen om lösningar för att avskilja och lagra CO₂.

Mina associationer går till Tomtens verkstad (som man kan se på julafton) där flitiga små nissar, glatt visslande, arbetar tillsammans för att se till att alla barn får sina klappar till jul. Samma flitiga anda , och känsla av bråda dagar, råder i den danska Vattenfallversktaden...även om vår julafton ligger 21 år fram i tiden.

19/3 - När morgonthéet har kallnat...

bredvid mig på skrivbordet, för att jag varit så inne i arbetet att jag inte hunnit ägna det så mycket som en blick, då vet jag att jag har en riktigt spännande uppgift för händerna. Så var hela sista veckan i Polen. Minst två koppar thé gick till spillo! Jag jobbade med en modell för att jämföra och värdera nya kunderbjudanden inom energibesparing.

Det har varit spännande att få sitta med runt bordet och diskutera inköpspriser, marginaler, kalkylräntor, värdeminskning och att sedan experimentera med dessa siffror för att hitta vilka lösningar som är värda att gå vidare med. Efter en slutpresentation av mitt arbete och ett varmt avsked från de polska kollegorna lämnade jag sedan Gliwicekontoret för återresa till Sverige.

Det är alltid ledsamt att behöva lämna något roligt och spännande bakom sig, men jag ska inte hymla med att det är riktigt härligt att vara tillbaka i Stockholm också. Och jag är mycket nöjd med hur jag utnyttjat tiden i Gliwice till att se så mycket och prova så mycket av polska seder och polsk mat som möjligt. En av de sista dagarna gav jag mig på att laga den lokala specialiteten wodzionka-soppa bestående av vatten, vitlök, gammalt bröd och Maggi (smaksättning). Det smakade ungefär som det låter...mest vitlök. Sedan kände jag att jag testat allt! Det var dags att åka hem.

2/3 - Do you cook!!??

Jag har fascinerats över hur lätt det är att imponera på polackerna i vissa avseenden. Vi samtalade om matvanor här om dagen och de frågade vad jag skulle äta efter jobbet. "Well, I guess I'll cook something, haven't decided what". De två polska kollegorna spärrade upp ögonen, avvaktade ett par sekunder för att se om jag skämtade och utbrast sedan i korus: "Do you cook!!??" Som om det var det tokigaste de hört på länge. Jag försökte få ur dem vad de själva äter på eftermiddagarna (eftersom de uppenbarligen inte lagar mat), men det var svårt att få svar på.

På tal om mat så är lunchvanorna (eller rättare sagt frånvaron av lunchvanor) ett av mina största bekymmer med Polen, känslig som jag är för regelbundna mattider. Här äter de inte lunch överhuvudtaget. Fick ett sting av hemlängtan idag när jag slängde ett öga på kontaktlistan på min interna Vattenfall-MSN. Förvånades först över att alla hade status "inte vid datorn". Insåg i nästa sekund att alla var på lunch. Kl. var 11.59. Åh, underbara Sverige...så förutsägbart och måltidsstyrt. Själv hade jag glömt matsäcken hemma och fick därför snällt vänta med att käka tills jag kom hem från kontoret.

24/2 - Ny marknad, nya möjligheter

Sitter och jäser i soffan efter en stadig Golonka-middag (polsk variant av fläsklägg) tillsammans med traineekollegorna Premek och Malin. Den polska maten är inte att leka med. Det är mycket fett och mycket vitkål. Men jag gillar det!

Förra veckan startade min assignment i Gliwice i södra Polen. Största delen av veckan spenderade jag på Sales, det vill säga den avdelning som säljer el till slutkunder. Fick bland annat delta i deras arbete med att utarbeta ett koncept för att hantera kontrakt som löper ut. Min första tanke var: "Men vaddå? Ni måste väl ha ett koncept sedan tidigare?" Sedan gick det upp för mig att den här marknaden avreglerades för mindre än två år sedan och att fastprisprodukter är något nytt. Det är först nu man ställs inför situationen att kundernas kontrakt löper ut. Det är spännande att höra hur man arbetar med konkurrens och strategier på en marknad som är så ung.

Imorgon ska jag få följa med och kika på ett av Vattenfalls största pågående investeringsprojekt i Polen, en station i närheten av den tjeckiska gränsen. Och så ska jag och Malin (eller Molina som hon kallas här) försöka hinna med ett svettigt pass på vårt nyfunna favoritställe i Gliwice, träningscentret Dance & Fitness Center.

9/2 - Bland kablar och brytare

Har nyligen avslutat den del av traineeprogrammet som innefattar praktik ute i verksamheten. Det innebar att jag fick ta rygg på servicepersonalen som sköter underhåll av ledningar och stationer i elnätet i västra Sverige.

Jag anlände på första praktikdagen till Trollhättan, utan någon riktig aning om vad som väntade mig. För en civilekonom, som till vardags ägnar sin uppmärksamhet åt marknad och konkurrenter, och med kraftiga begränsningar i elkunskaperna, var detta en totalt främmande värld.

Tre veckor senare har jag fått prova på att gräva ner kabel, arbeta med röjsåg, öppna frånskiljare, ansluta transformatorer och testa reläskydd. På köpet fick jag dessutom prova på hur det är att arbeta utomhus hela dagarna, tokfrysa, vara totalt gyttjig från topp till tå, samt att med stelfrusna händer äta en 10-minuterslunch, med bilens motorhuv som bord, för att sedan fortsätta gräva ner kabel. Det är ingenting man upplever på kontoret i Råcksta.

Jag är mycket glad och tacksam över alla medarbetare som tagit sig tid att förklara, visa och instruera mig i de olika moment som är nödvändiga för att el ska nå ut till kunderna. Nu känner jag mig inte längre som ett frågetecken om någon börjar prata om transformatorer, frånskiljare, induktans och effekt.

En klok före detta trainee, sa till mig: ”Tiden ute i fält ger dig ett ”körkort” för att du sedan ska kunna jobba i staben. När du vet hur det fungerar ute i verksamheten vet du också hur du bäst kan bidra i ditt uppdrag på marknadsstaben.” Det har han nog rätt i!