Biotopmetoden

Biotopmetoden är ett sätt att beräkna effekter på den biologiska mångfalden vid exploatering av mark och vatten för elproduktion.

Den är ett komplement till livscykelanalyser genom att även de ekologiska aspekterna kan vägas in i jämförelser mellan olika produktionsslag.

En brist i traditionella livscykelanalyser är att effekter på biologisk mångfald sällan eller aldrig mäts. Därför har vi på Vattenfall utvecklat biotopmetoden. Till höger finns länk till metodrapporten.

Nytta i förhållande till påverkan

Biotopmetoden redovisar storleken på de olika naturmiljöer - biotoper - som utnyttjas och förändras av en verksamhet. Metoden visar hur ytor med olika typ av biologisk mångfald ökar eller minskar. Den påverkade ytan sätts i relation till den ”nytta” som skapas genom verksamheten, till exempel mängden el i kilowattimmar. Det underlättar bedömningar och jämförelser mellan olika verksamheter

Mätning och beskrivning

Biotopmetoden baseras på identifiering och indelning av utnyttjade naturmiljöer, i Sverige bland annat utifrån ArtDatabankens (SLU) förteckning över hotade och sällsynta växt- och djurarter. Ytorna för respektive kategori mäts in såväl före som efter exploateringen, och ger på så vis ett kvantitativt mått på påverkan.

De kvantitativa mätningarna kompletteras med en kvalitativ beskrivning, eftersom all indelning ofrånkomligen medför ett visst mått av osäkerhet och subjektivitet.

Systematiskt hjälpmedel

Metoden har utvecklats som ett verktyg för att åskådliggöra el- och värmeprodukters miljöprestanda. Den syftar alltså inte till att utgöra en hel miljökonsekvensbeskrivning (MKB), men den kan vara ett viktigt hjälpmedel vid MKB-arbete. Den tar inte upp tillstånd som rör hälsa, säkerhet, levnadsstandard etc.

Biotopmetoden är vetenskapligt systematisk, det vill säga metoden är objektiv, tydlig och upprepbar. Målet är att de störningar som följer av arealutnyttjandet inte ska underskattas. De genvägar som ges i metoden har utformats med den ambitionen som grund.